letterhead image

piller och pengar


el autor Detta är en av en serie artiklar skrivna av Larry Reborn Forsgren, ansvarig för kliniken Pies y Bienestar, (fötter och välmående) i Nerja Spanien. Artiklarna behandlar fotbäddar, fötternas problem, kroppslig hälsa generellt, och det senaste inom medicinsk forskning, utifrån synvinkeln att hela organismen och den egna situationen har en avgörande betydelse för den personliga hälsan. I detta har även fötterna en viktig roll för hälsa och rörlighet.
Förebyggande är bästa botemedlet och det finns alltid något man kan göra.

Varför svensk sjukvård inte är bäst i världen


Även om det inte alltid är så kan man se detta med att vara bäst, som någon sorts socialt mindervärdeskomplex. I sammanhanget betonas det ofta att Sverige, som till ytan är ett av de större länderna i Europa, är ett litet land, att svenskarna (9 miljoner), är få o s v men Sverige har ändå något viktigt att komma med. I Sverige vill vi vara mer rationella och exakta än Schweizarna, och sköta samhällsapparaten bättre än alla andra. Därför skapades tanken om "den svenska modellen", en variant av demokratisk kommunism som skulle bevisa att "vi är bäst", framförallt när det gäller det sociala systemet och sjukvården. En berömvärd idé men det är väl knappast någon som inte märkt att den bilden sedan länge naggats betydligt i kanten.


  • Inget land har kontroll på sina sjukvårdskostnader

  • Hälften av Sveriges BNP går till den offentliga sektorn och därav mer än 50% till hälso-, sjukvård och socialutgifter. I siffran ingår olika aktiviteter och bidrag, pensioner, medicinsk utrustning och andra sjukvårdskostnader så det är omöjligt att veta vad sjukvården kostar egentligen eller vad vi får för pengarna.

    Situationen är inte unik för Sverige utan vi delar den med de flesta länder. Den offentliga sjukvården i USA är eftersatt, kanske för att en stor del av pengarna går åt till att hålla landets advokater vid liv. Det skulle inte förvåna mig ifall läget i USA är sådant att det görs fler stämningar i samband med behandlingar än det görs behandlingar. USA och Norge har högst sjukvårdskostnader i världen. Sverige hamnar på sjätte eller tioende plats litet beroende av hur man räknar. Det är så många faktorer involverade att oavsett hur mycket som spenderas så går ändå alldeles för litet till verklig vård ungefär på samma sätt som i de hjälporganisationer som spenderar mer på administration än på hjälpen de ger, eller som banker och försäkringsbolag som vittrar ner privatpensioner med dåliga investeringar och administrationskostnader.


  • Sjukvården måste fokusera på sin verkliga uppgift

  • Överskriften låter som en floskel men kan tolkas på så många sätt att en fungerande sjukvård omöjliggörs redan innan den första anslagskronan betalats ut. Vad är då sjukvårdens uppgift? Vill vi vara naiva skulle vi kunna uttrycka det som "att bota medborgarnas sjukdomar enligt behov". I medicinska sammanhang använder man sällan ordet bota, och gör man det kan man t o m riskera att få läkarlicensen indragen. Ulcerös kolit, blödande tjocktarmsinflammation går inte att bota, cancer går inte att bota. Det finns en lång rad av "sjukdomar" som inte går att bota. När det gäller den typen av problem handlar det om att få hjälp att överleva sjukdomen och i de flesta andra fall handlar det om att lindra symptomen, t ex minska eller ta bort värk. Vad det egentligen borde handla om är att förebygga allvarliga hälsoproblem. Det finns egentligen inget som motsäger att de flesta "obotliga" sjukdomstillstånd kan förebyggas.


  • Blir förebyggande hälsovård någonsin politiskt korrekt?

  • Förmodligen inte. Förebyggande innebär att utgifter skapas för saker som ännu inte har inträffat. Alla vet att det måste göras men ingen regering kan få stöd för konceptet tillnärmelsevis i den utsträckning som skulle behövas. Även om våra styresmän inte vill erkänna det så finns det faktorer som gör att "en dag kanske det blir bättre men bra lär det aldrig bli", oavsett vilket parti som tagit över makten. Till stor del är det "marknaden" som styr sjukvården, precis som det mesta här i värden, i mycket högre utsträckning än nationella regeringar med sina favoritstyrmedel, lagar och skatter vill erkänna.

    Att vi har marknadsekonomi betyder att om vi vill förbättra vården så är det effektivisering eller besparing som gäller.
    Effektivisering innebär ofta mekanisering, att mer funktioner skall skötas av datorer och maskiner. Det innebär att antalet läkare, sjuksköterskor och övrig vårdpersonal minskas; kortare tid till varje patient; att möjligheten till personlig kännedom om patienterna försvinner; ökad slentrianmässighet i vårdlösningarna; ökande kostnaderna för medikamenter; och en lång rad effekter som visserligen minskar kostnader men samtidigt ökar dem på andra ställen. Det är ingen slump att felaktig sjukvård, övermedicinering, medicinförgiftning och liknande nu har gått upp till tredje plats som vanligaste dödsorsak, (USA).

    Besparingar ger färre resurser, minskning av läkare och vårdpersonal tills vårdbehovet är större än de tillgängliga resurserna vilket leder till vårdköer, oskrivna regler om vem som behöver, eller vem som skall ha vård, eller när vården behövs. Det blir extraordinära kostnader i form av stafettläkare och annat samt minskad vårdkvalitet som ger ökat vårdbehov och ökade kostnader allt efter som. I extremfallen byter personalen yrke eller blir själva konsumenter i vårdapparaten. Patienterna känner att de inte blir omhändertagna och går till akuten i stället för till vårdcentralerna. Kostnaderna ökar och ökar för varje besparingsåtgärd.


  • Sjukvården handlar om friskhet inte om sjukdom

  • Så länge fokus är på att hantera sjukdomar allteftersom de uppstår kommer vi att bli sjukare och sjukare. Sjukdom är en ganska modern företeelse. För mer än tusen år sedan handlade det mer om sjukdomstillstånd. Det finns en väsentlig skillnad där. Sjukdomsetiketterna är ett försök att kategorisera mänskliga krämpor efter symptom och att rationalisera behandlingen beroende av vilken diagnos det leder till. Den som har symptomgrupp A har sjukdom 1, etc. Problemet är att symptomen kan ha varierande orsaker. Det är inte alls säkert att det som värker är det organ som har problem. Oftast är det en kombination av olika saker, en obalans i ämnesomsättningen, hormonella störningar eller yttre faktorer som påverkar det allmänna hälsotillståndet. Den egentliga orsaken till magvärk-, ryggvärk, huvudvärk o s v är omöjlig att avgöra om man har 7-12 minuter för varje patient. Därför diagnosticerar man "sjukdomar" som reumatism, fibromyalgi, och likande som är samlingsbegrepp för komplexa tillstånd som beror av många okända faktorer. Sådana tillstånd kan lindras men inte åtgärdas. Det är som att säga att "problemet att min bil inte startar ligger någonstans i motorn". Det är paradoxalt att om man reparerar bilen med ståltråd och tuggummi så är det ibland en mer logisk åtgärd än vissa reparationsåtgärder inom sjukvården. Detta av den enkla anledningen att man när det gäller bilen, sätter ståltråden där som orsaken till problemet är. Som exempel från sjukdomen kan tas att man åtgärdar höga kolesterolvärden med medicinen Simvastatin som minskar leverns förmåga att producera kolesterol. Vad som borde göras är att söka reda på anledningen, ofta en inflammation av något slag som gör att levern ökat kolesterolproduktionen.


  • Sjukvård, behandling och medicin är inte konsumtion

  • Trots att sjukdomstillstånd ofta uppstår på grund av att man konsumerat något, fungerar det inte om patienterna ses som sjukvårdskonsumenter. Gör de det dyker omedelbart frågan upp om vem som tjänar på att folk är sjuka? I en marknadsekonomi är all aktivitet del av någon industri som har till syfte att tjäna pengar. Även om vi ideellt kan ta avstånd från iden att tjäna pengar på sjukdom så är det ett faktum att det är handlar om en omfattande industri som omsätter ofattbara summor. Läkemedelsindustrin omsätter mer än många länder, däribland Sverige. Om vissa mediciner, psykofarmaka, Levaxin, Simvastatin, och Diabetesmediciner skulle tas bort från marknaden skulle förmodligen många läkemedelsföretag gå i konkurs. I slutet av 90-talet, (senare i Sverige), sänkte WHO gränsvärdet för högt blodtryck till nuvarande 140. Miljontals människor kunde därför diagnosticeras med högt blodtryck och läkemedelsindustrins vinster steg i raketfart. Om inte orsaken till det höga blodtrycket åtgärdas måste man medicineras livet ut, en perfekt kassako. Kundtroheten och garantin för läkemedelsindustrins framtida inkomster stärktes över en natt.

    Enskilda regeringar försöker begränsa vinstintresset genom att förhindra en privatisering av sjukvården, d v s mer ståltrådslagning men på fel ställe. Det går inte att komma ifrån vinstintresset men det går att ändra inriktningen i sjukvården till att hjälpa befolkningen till att i större utsträckning behålla hälsan längre. I de flesta fall föds vi med en väl fungerande kropp och beroende av hur kroppen behandlas, vad vi gör med den och vad vi stoppar i den så blir den mindre och mindre frisk dag för dag. När vi är unga är vi ofta för omedvetna om förloppet, tror att vi klarar allt. När vi blir äldre har vi inte tid till friskvård och när vi är pensionärer kan det vara försent att rätta till den kropp som misshandlats under decennier.

    Ämnesomsättningsproblem, som dåligt fungerande sköldkörtel och liknande, är totalt beroende av att vi äter en någorlunda sund och giftfri kost men var finns denna sunda och giftfria kost? Livsmedelsindustrin tjänar mer på att förse oss med antibiotikaberikat kött från kor, fisk, kyckling och gris som fötts upp på genmanipulerad och halvgiftig soja som leder till överskott på Omega6. Mjölk promoveras som livsviktig för att förhindra benskörhet hos kvinnor trots att det finns fler mjölkdrickande kvinnor med benskörhet än de som undviker mjölk.


    Sjukdom kan inte existera om
    inte miljön befrämjar ohälsa


    Formeln att vänta tills något går sönder innan man åtgärdar är en dålig formel för sjukvården. När man satsar på något gör man det företrädesvis för att man vill ha eller åstadkomma det man satsar på. En satsning på sjukdomsbehandling är inte en satsning på ökad friskhet. Enligt WHOs definition av hälsa från 1946 kan hälsa inte jämställas med avsaknad av sjukdom och en av de svåraste myterna vi lever med är att för att vara friska behöver vi piller som tar bort sjukdom. Sjukvårdens huvudmän behöver tänka om, snabbt och rejält. Friska människor belastar inte sjukvårdapparaten. Hjälp till att skapa förutsättningar för friskhet. Se till att näringslära och kunskaper om naturliga basåtgärder i hög grad ingår i läkarnas och sjukvårdspersonalens kunskaper och åtgärder. Hur skall man kunna bibehålla hälsan om man inte får tillräckligt med näring, mineraler och vitaminer. En kosthållning som inte skapar intoleranser och allergier. Vad skulle hända om regeringen öronmärker inkomsterna från tobak och alkohol för att öka medvetenhet och friskvård. Visserligen minskar statsinkomsterna då när någon slutar röka eller dricka men samtidigt minskar kostnaderna så teoretiskt sett skulle pengarna räcka.


  • Små förändringar kan ge genomgripande resultat

  • För att komma ut ur den återvändsgränd som sjukvården hamnat i kanske det inte behövs så stora förändringar som man tror. Förutom att revidera sjukvårdens inriktning så att man satsar på friskhet och sådant som kan ge resultat för mer än en regeringsperiod, är det viktigt att satsa på omvårdnad. Människor som känner sig omhändertagna tillfrisknar snabbare och håller sig friska längre. Framtidsbilden är tyvärr att vi talar med en animerad läkarrobot via Internet och löser ut våra piller i en pillerautomat. I japan experimenterar man mycket med detta. Folk som bryr sig vill ha att göra med folk som bryr sig, och folk som har att göra med folk som bryr sig, bryr sig mera. Vi får en win-win situation. Omvårdnad är viktigare än mekanisk effektivitet och är mindre kostsamt i längden. Omvårdnadsaspekten är alldeles för eftersatt i den svenska sjukvården och det lämnas fritt till vårdpersonalen allt efter kraft och förmåga. Det borde vara en oeftergivlig politik i sjukvården att "här tar vi hand om de som kommer". Varför skall den svenska sjukvården behöva ha en sämre kundpolitik än McDonalds där man alltid är vänliga och har ett leende till kunderna. När något inte fungerar som det skall beror det alltid på bristande medvetenhet, kunskap, eller att det finns system, regler eller organisationmissar som hindrar en korrekt funktion. Lägger vi till korruptionsfenomenet blir det ännu mer komplicerat. De flesta som arbetar inom sjukvården är fantastiska människor som mer än de har möjlighet till vill göra ett bra jobb. Deta gäller inte bara för sjukvården utan även för skolan. Det är den goda viljan som utgör resursen och varje åtgärd som minskar den viljan leder till förlust för oss alla. Vill vi att Sverige skall vara bäst på vad det var månde måste vi skapa möjligheterna som leder dit.


    Du är välkommen till att höra av dig till Pies y Bienestar med frågor, eller att besöka oss i Nerja, Spanien på Calle Pintada 73. Ring telefon +34 722 188 811 om du vill beställa tid.



    Förebyggande är bästa botemedlet.


    Prenumerera på bloggen
    Namn:
    E-post:
    Kommentar



    Pies y Bienestar, är ombud för hålfotsinlägg från Balkefors Support i Sverige.
    Personligt anpassade fotbäddar som lindrar, korrigerar och förbättrar fotproblem samt problem med hållning och gång.
    www.piesybienestar.com

    Observera: Artiklarna i bloggen är skrivna enbart i syfte att informera och utan syfte att behandla någon som helst sjukdom eller hälsotillstånd. De påståenden, observationer och rekommendationer som finns i artiklarna är inte avsedda för att ersätta föreskrifter från läkare. Det är viktigt att alltid konsultera läkare och att se till att vara välinformerad om risker innan man påbörjar vilket som helst dietprogram, tränngsprogram eller annat program som är inriktat på att förbättra hälsan. Man bör aldrig upphöra med att ta mediciner eller att ändra doseringen av receptbelagda mediciner. Inte heller bör man påbörja medicinering med naturmedel eller kosttillskott utan att först konsultera med sin läkare. Detta gäller speciellt personer som lider av Diabetes eller andra sjukdomstillstånd som är beroende av korrekt medicinering. Nyckelorden i detta är medvetenhet, kunskap och personligt ansvar.